Ja a vad säger man, det blev inget jobb denna gången heller.
Så ruttet, jag vill börja jobba men jag måste ju lyssna på mitt
huvud och acceptera att jag sitter här nu men det är svårt.
När jag mår dåligt så är allt skit för då tycker jag att livet är bra orättvist.
När jag mår ok så är allt oxå skit för jag kan ändå inte göra det vill för då
gör jag för mycket och då kommer huvudvärken och jag blir helt slut.
Allt är så jä... frustrerande hela tiden.
Jag har väl svårt att acceptera att jag sitter där jag sitter men jag måste för att
inte gräva ner mig helt.
Jag kan vara aktiv små stunder sedan måste jag vila, sitta/ligga o sedan kan
jag vara aktiv en mindre stund igen o sedan vila.
Jag har mest energi på fm för när lunchen kommer så är det som att
dra ned en gardin o dax att sova middag, det är jag o barnen hehe.
Har jag sedan otur så är det bara vila som gäller resten av dagen.
Det är så mitt liv ser ut idag och jag kan inte säga att det är JAG precis.
Denna hjärntrötthet har ju fört med sig flera andra saker oxå,
som tex skadat arbetsminne (närminne) och att jag är
konstant trött, klarar inte mycket intryck, ljud och ljus känslig mm mm.
Orkar inte beskriva allt det blir så påtagligt när man "pratar" om det.
DÅ kommer tårarna för jag tycker inte om detta alls.
Jag hade ett liv tills 28/12-18
och nu har jag ett helt annat liv som jag måste anpassa mig till
och det är inte så lätt att bara börja leva på
ett annat sätt med massa hjälpmedel i vardagen som
man inte är van, men som jag måste ha nu för att
klara mig och avlasta mig hjärna.
VILA och MINSTA möjliga saker i huvudet är det som gäller för mig
nu och det är svårt för jag har ju alltid haft 100 saker i huvudet
men men bara att gilla läget och acceptera att
livet är annorlunda och kommer att så förbli resten av mitt liv.
Inget kul alls men så är det ibland när Olyckan är framme.
Förändringarna gäller ju inte bara mig utan alla nära runt mig oxå, dom som
inte ser mig så ofta märker inte så stor skillnad för det är ju inget
som syns på utsidan,
dom allra närmaste ser ju en annan mamma och fru som helt plötsligt
inte kan ta hand om sig själv när det är jag som tagit hand om allt förut.
Det är en omställning för alla i min närhet.
Ingen rolig sådan men så är det nu.
Det var lite om hur mitt liv ser ut idag och jag var till
läkaren under veckan och blev sjukskriven till 9/8.
Men något positivt i detta mörker är att jag får
KÖRA BIL.
YIPPI blev så glad så nu skall jag ut och "övningsköra" men Anders
å det skall bli så skönt att äntligen få röra sig som jag vill
och inte bara behöva be om skjuts hela tiden.
Nu har ni fått lite info om hur jag mår idag..
Var försiktiga i vardagen man vet aldrig när
olyckan är framme.
Tur vi har denna lille glädjespridare iaf.
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar